linnte

Hej alla, nu läste ni rubriken och tror att dethär inlägget kommer att bli ett glatt inlägg för att det var glada gubbar i rubriken men haha. Det kommer det inte att bli så om du vill fortsätta vara glad så sluta läsa..............nu. Eller nej föresten fortsätt. Jag tänkte skriva en sak som jag har kommit på xD okej, va berädd nu nu kommer det snart nu snart nu vänta lite till snart nu är det nära lite till nnnnnnnnnnnnnnnnnnnnu: Manen gick längst stigen. Det var mörkt runt omkring honom vilket inte var så konstigt med tanke på att det var mitt i natten. Han hade fattat ett beslut nu och han var säker på att det var rätt beslut. Nu kom stigen fram till en tjärn. Tjärnen var inte stor men ofantligt djup. Han visste att det var här det måste sluta. Han kunde inte leva vidare. Inte om han inte kunde försvinna från henne. Något han visste var omöjligt. Han hade försökt några gånger men han hade alltid återvänt, hon var som en dråg, han kunde inte forsätta utan att få se hennes ansikte. Han stoppade ner handen i fickan och tog upp ett kort på henne. Han tittade på det ett litet tag och sedan började han vada ut i vattnet. Han brydde sig inte om att ta av sig kläderna, det skulle bli lättare med dem på. Han simmade ut till mitten av tjärnen och trampade vatten en stund. Sedan andades han in djupt och dök ner. Han lände vattnet sluta sig om hans huvud och sedan blåste han ut luften och skönk. Han tittade på fotografiet som han hade i sin hand en sista gång och till till sin förvåning insåg han att han inte skulle klara av det, han ville inte dö, han ångrade sig. Hankunde ju inte lämna henne, han hade ju annat han kunde ägna sig åt, haan kanske skulle hitta en annan tillockmed Han började sprattla uppåt men luften var nästan slut och han skönk ner mer och mer mot botten. Han sparkade hårdare, ytan kom lite närmare men sedan sjönk han ner ännulängre. Nu var luften helt slut han kände hur lungorna förberedde sig för att anndas in. Han kämpade mot reflexen, han ville upp, upp mot syret, han ville värkligen inte dö. Tillslut kunde han inte hålla emot reflexen längre så han öppnade munne och försökte dra ner syre men det fanns inget syre. Det fanns bara vatten och han drog ner vattnet i lungorna och det brände hela vägen ner i lungorna. Otroligt outhärdlig obeskrivlig smärta och sedan. Mörker. Ur handen gled fotografiet.  

Ovanför vattenytan var det lungt och stilla, inget som vittnade om att det var en dödssen förutom ett ennsamt fotografi av en vacker kvina som flöt på ytan och som nu började sjunka ner mot botten och evig glömska. 

Sådär vad tycker ni om den?
rösta på min blogg här

                        /L